DEFINITIONER

Ett bengraft som hämtas från patientens eget skelett, vanligen från höftbenskammen.

En grupp av läkemedel som hämmar nedbrytning av benvävnad.

Förvaring av ben och benvävnad, typiskt sett allograft.

En grupp tillväxtfaktorer. Benmorfogenetiska proteiner styr vävnadsutvecklingen i hela kroppen, i synnerhet bildandet av ben och brosk.

Benvävnad består av ben som är hårt på utsidan (kortikat) och mjukt och poröst svampaktigt på insidan (spongiöst).

Ett keramiskt material som är biokompatibelt, det vill säga kan interagera med biologiskt material, exempelvis människokroppen.

En sjukdom som kännetecknas av minskad benmassa. Detta leder till skört ben och ökad risk för frakturer.

En tumör som inte sprids till närliggande vävnad eller metastaseras.

Bakteriell kontaminering av en höftleds- eller knäprotes med bakteriell infektion av omgivande ben- och ledvävnad. Detta tillstånd kan leda till septisk uppluckring vid protesen.

Ett begrepp för material och substanser som används inom ortopedisk kirurgi för att förbättra läkning av skador, exempelvis benfrakturer. Ortobiologiska produkter bidrar till läkning och återuppbyggnad av vävnader genom att utnyttja den regenerativa potentialen i kroppens egna celler för att ersätta eller bilda nya muskuloskeletala strukturer.Tillämpningsområden inkluderar ledkirurgi, trauma reparation av mjukvävnad och ryggrad.

Den specialitet som behandlar sjukdomar och skador i det muskuloskeletala systemet.

Benceller som producerar benvävnad.

Benceller som bryter ned och resorberar gammal benvävnad.

Osteokonduktion innebär att ett bengraftsmaterial fungerar som en stödstruktur för ny bentillväxt.

Osteogenes är processen av produktion av ny benvävnad genom osteoblaster.

Osteoinduktion innebär att ett bengraftsmaterial eller en tillväxtfaktor kan stimulera bildandet av osteoblaster som därefter bildar ny benvävnad.

En bakterieinfektion som drabbar benvävnad.

Ett statligt eller federalt system för kategorisering och fastställande av kostnadsersättning för sjukvård. Ursprungligen från USA, men tillämpas numera i många länder.

Död benvävnad.

En numerisk skala som används för att specificera surhetsgraden i en lösning.

Marknadsgodkännande från läkemedelsmyndigheten FDA i USA för medicintekniska produkter (klass III).

Polymetylmetakrylat, ofta benämnt som ”bencement”.

Biologisk cell som kan utvecklas till en specifik typ av cell.

Uppföljande operation efter artroplastik (ledplastik) i syfte att byta ut en sliten ledprotes.

Person, företag, institution eller organisation som ansvarar för att inleda, organisera och/eller finansiera en klinisk studie.

Systemisk administrering av en substans innebär att substansens tillförs genom blodomloppet och sprids i kroppen. Lokal administrering av en substans innebär att substansen tillförs ett specifikt område i kroppen, exempelvis ett hålrum i benvävnad.

En bearbetad form av allograft, en syraextraherad organisk matrix från mänskligt ben.

Ben- och broskmaterial som bildar en sammanbindande bro över en fraktur i samband med läkning.

Den federala läkemedelsmyndigheten i USA.

Fotinfektioner på grund av nedsatt blodtillförsel, neuropati (nervskador) eller benskador till följd av diabetes.

En fysisk skada som vanligtvis beror på att man halkat, snubblat eller fallit från låg höjd, ofta i kombination med en sjukdom som har påverkat benets hållfasthet (till exempel osteoporos eller metastaserad sjukdom).

En lokaliserad ansamling av blod utanför blodkärlen.

En form av kalciumfosfat (Ca5(PO4)3OH) som förekommer som ett mineral och är en huvudkomponent i ben.

Forskningsdisciplin som kvantifierar ekonomiska och kliniska resultat från medicinsk teknologi.

Den övre bäckenkammen.

Undantag från krav på regulatoriskt godkännande i USA för att kunna utföra kliniska studier på en medicinteknisk produkt. En IDE-studie är således en klinisk studie som förs med stöd av ett sådant undantag efter godkännande av FDA.

Ett jodhaltigt kontrastmedel som används vid olika typer av röntgenundersökningar och som förbättrar synlighet vid genomlysning.

Extern fixering är en kirurgisk metod för att stabilisera och stödja benskador med utanpåliggande stödanordningar. Intern fixering sker genom implantat, exempelvis plattor, spikar och skruvar, som opereras in i benet.

En familj av material och mineraler som innehåller kalciumjoner och fosfationer och som används i syntetiska bengraftsubstitut.

Ett mineral som förekommer i olika nivåer av hydration (CaSO4, CaSO4(H2O)2 och CaSO4(H2O)0.5) och som har omfattande användning inom sjukvården, bland annat som material för benläkning.

Studie på människor av exempelvis en medicinteknisk produkt eller ett läkemedel.

En fysisk högenergiskada som vanligtvis orsakats av en bilolycka, ett fall från hög höjd eller en industriolycka ofta med mjukdelsskador.

Patientens eget ben (benvävnad).

Celler som växer okontrollerat och är cancerogena. Celler i maligna tumörer kan invadera närliggande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Mogna stamceller som vanligtvis tas från benmärg.

Spridningen av cancer från ett organ eller del av kroppen till en annan utan att vara direkt kopplad till ursprungsorganet. De nya sjukdomsförekomsterna som då bildas kallas metastaser.

Leasingskulder, kort- och långfristiga. Visar koncernens skuldnivå och utgör grund för räntekostnaderna.